Kastratsångaren Marcantonio Pasqualini kröns av Apollo, Andrea Sacchi 1641, Metropolitan Museum of Art. © Public domain.

'Den unge Bacchus' av Caravaggio, Rom ca 1595. Den androgyne modellen kan vara Caravaggios tjänare och sängkamrat, Ufficierna, Florens. © Public domain.

Amor Vincet Omnia (Kärleken övervinner allt), av Caravaggio 1601–02. Enligt engelsmannen Richard Symonds, som besökte Rom vid 1600-talets mitt, var det allmänt känt att Caravaggios medhjälpare och sexpartner Cecco hade stått modell för den här och andra bilder och att han var känd som pardassa/bardassa, det vill säga passiv vid samkönat sex (Graham-Dixon, 209, s. 253). Ceccos örnvingar syftar på Ganymedes, den ursprunglige katamiten. Gemäldegallerie, Berlin. © Public domain.

De androgyna pojkarna i antikinspirerad klädsel är troligen kastratsångare, Caravaggio, Rom ca 1595, Metropolitan Museum of Art. © Public domain.

Bilden föreställer troligen den perukbärande spanske kastratsångaren Pedro/Pietro Montoya/Montoia som liksom konstnären Caravaggio var knuten till kardinal del Montes hushåll i Rom omkring år 1600 (Camiz, 1988). Han sjöng i Påvens sånggrupp 1592–1600 och ansågs duktig, men var känd för att förorsaka problem, kanske p.g.a. sitt utseende. De många detaljerna, bl.a. en basstämma som sångare använde som grund för ackordiskt ackompanjemang och Arcadelt-madrigalerna visar att bilden är realistisk. Det finns tre varianter av tavlan (se vidare kapitel 9). Caravaggio (ca 1596). Eremitaget St. Petersburg. © Public domain.

Androgyn yngling av Fonatana Lavivia 1606, gjord för Borghese-galleriet i Rom. © Public domain.

Möjliga kastratsångare, Östeuropa 1600-tal. © Public domain.

Aniello Falcone 'Konserten', Neapel ca 1650. Flera sångare kan vara kastratsångare. © Public domain.