Skelettet efter kastratsångaren Gaspare Pacchierotti (1740-1821). © Scientific reports.
Morgontoalett med kammarmusik. Ovanför flöjtisten en tavla med katamiten Ganymedes. Observera de svarta pagerna/slavarna. Sångaren föreställer troligen kastratsångaren ’Senesino’. I rummet finns många av de klassmarkörer som utmärkte aristokratin. Bild 4 ur Marriage A la Mode, William Hogarth ca 1743. © Public domain.
Francesca Cuzzoni och kastratsångaren ’Nicolino’ i blackface, Antonio Maria Zanetti ca 1730. © Public domain.
Antonio Maria Zanettis karikatyr av kastratsångaren Antonio Maria Bernacchi (1685–1756) från 1723. Bernacchi var en av de mest kända kastratsångarna och han var mycket populär i Venedig där han uppträdde i 20 operor perioden 1712-24. Bernacchi var troligen lika tekniskt skicklig som ’Farinelli’ och när han slutade sjunga opera 1736 bildade han en sångarskola i Bologna som utbildade många ledande sångare, män som kvinnor. Mary Granville skrev 1729 att han hade ett stort omfång och att rösten var fyllig och klar men inte lika behaglig som ’Senesinos’. Hon ansåg att Bernacchis teknik och sångstil var bättre men att han var stor och fet som en spansk abbot. Karikatyren ovan driver med Bernacchis storlek och hans förkärlek för improvisation och tekniskt avancerad gorgia med koloraturer som virvlar runt Kampanilen på Markusplatsen i Venedig. Bilden är en koncis sammanfattning av 1700-talets skolade kastratsång: italiensk och präglad av blixtsnabb improvisation, drillar och andra figurer. © Public domain.
Kastratsångaren Francesco Bernardi 'Senesino', Francesca Cuzzoni och John James Heidegger. © Public domain.
Carlo Broschi 'Farinelli', Francesca Cuzzoni och John James Heidegger i orientaliska dräkter, Marco Ricci ca 1729/30. © Public domain.